Min största dröm

Min dröm här i livet är att öppna ett eget hunddagis och en fotostudio. 
Många har drömmar om att bli rika med en topp jobb där man tjänar miljoner om året. Men jag har den lilla drömmen om att få äga ett eget hunddagis.
 
Just nu jobbar jag som dagmatte tills jag hittar ett "riktigt" jobb för rent ekonomiskt är det lite svårt just nu.
Men ändå så älskar jag att vara dagmatte, jag älskar att vara bland hundar och att få aktivera och lära hundar saker.  Hundar har jag älskat så länge jag kan minnas och att få jobba med hundar som heltids jobb hade vart rena drömmen. 
På ett sätt känner jag att det inte alls är omöjligt att få denna dröm i uppfyllelse, men på ett sätt känns den drömmen så långt bort. 
Vet inte hur jag ska gå till väga osv, men en dag! Inom 10 år ska jag äga ett hunddagis. 
 
 

Kärlek och pengar

Det här med kärlek..
Kan man köpa kärlek för pengar eller saker? För mig existerar inte sådan kärlek, för då är man inte kär i personen utan i pengarna personen har. 
 
Ett exempel på är du som tjej har höga krav på hur en förlovningsring ska se ut och kostar den under en viss summa så vill du inte gifta dig med din partner. Du vill inte gifta dig för ringen inte kostade 4 månadslöner, är du verkligen kär i personen då? Känner man inte nöjd när man får en ring som kanske är utan diamant så kanske man ska tänka om lite om man verkligen är förälskad.. 
 
Och när vi ändå är inne på pengar spåret så verkar många tro att desto mer pengar man har desto mer älskar en person en? Stämmer det? För jag vet inte, jag har aldrig älskat någon på grund av pengar. Jag tycker pengar gör människor tokiga och egoistiska!..
 
 Blir ledsen när man ser hur vissa utnyttjar någon för pengar.. Låtsas vara kär i den men det är pengarna den vill åt..
Hur tänker ni kring detta? Skulle ni älska en person mer om den hade mera pengar? Jag personligen skulle älska min pojkvän lika mycket om han hamnade på gatan och med 0 kronor i inkomst.
 
 
 

Kvinnor får hata män, men män får inte hata kvinnor..

Lite så känns feminismen nu, kvinnor får hata män men män får absolut inte hata kvinnor. (Säger inte att varken kvinnor eller män ska hata varandra.)
feminism handlar längre inte om att det ska vara lika mellan könen, uten det handlar om att kvinnor ska va bättre än män. 
 
Jag kan inte sätta mig i facket feminist, för det kopplas till mans hat nu förtiden och inte jämnställdhet. 
Missförstå mig rätt nu, jag är inte helt insatt i ämnet men det ända jag läser när jag väl ska läsa om det är hur kvinnor ska vara bättre än män? Allltså nej? Det ska vara lika oavsett kön, lika lön, lika mycket rätt i samhället och lika mycket rätt när det gäller allt i världen.
 
Det handlar inte om att vi som har snippor ska vara bättre än de som har snoppar. Det handlar om att vi ska ha det lika bra. För vi kämpar för de kvinor som har det piss i andra länder, vi kämpar inte genom att hata på män.
Vi vill att alla kvinnor i hela världen ska bli fria och att INGEN ska styra över en enskild individ.
 
Jag vill inte leva i ett samhälle där kvinnor ska börja trycker ner män i stället, för ingen är bättre än den andra. När ska alla människor lära sig det? Man är lika bra oavsett snippa eller snopp, man har lika mycket rätt till saker och ting vilket kön du än är. Så kan inte alla bara fatta att ALLA ska ha det lika bra? Ingen ska ha det bättre bara för att man har en snippa eller snopp, punkt där med basta.
 
Bli bara vän med varandra så blir allt bra kompisar<3
Tänk vad bra att det finns både kvinnor och män, för utan nån av oss så kan man inte bilda familj<333
 
 
 

Jag vill se världen genom min kamera

Min högsta dröm är att kunna försörja mig på fotografering. Jag vill satsa allt jag har fr att lyckas, det har vart min dröm ända sen jag var 14-15 år. 
Men jag får bara höra, du borde skaffa dig ett "riktigt jobb" ha foto som en hobby eller sidan av jobb. Men nej jag vill jobba som fotograf och inget annat.
För att lyckas krävs det att man ger 100%. Jag vill egentligen ta alla mina undan sprarade pengar och köpa in allt som krävs för att lyckas. Jag VILL lyckas men det är svårt när det finns en del som inte tror på mig. 
 
Jag älskar att foto, jag älskar att få vara kreativ med nya ideer, jag älskar att sitta vid photoshop och bildbehandla. Jag kan sitta i timmar och redigera bilder, lära mig nya saker när det gäller att fota och att bildbehandla.
Det är verkligen det bästa jag vet, att vara kreativ i photoshop. Jag älskar att göra folk glada för att jag har hjälpt dom att fota, jag vill hjälpa folk att bevara deras minnen genom min kamera.
 
Jag vet att det inte är det lättaste att lyckas i livet, men vill man så kan man och lägger man all sin tid så kommer man lyckas någon gång. 
Om inte ens drömmar skrämmer en så är drömmarna inte tillräckligt stora! 
Jag vet att det är det här jag vill, det är mitt mål i livet att lyckas med det här.
 
Hur söt?.. Ca 5 år sedan då mitt foto intresse började bli väldigt stort!
Fick min första systemkamera när jag var 14.

Till er okunniga människor

Vet ni vad jag är trött på? Jo att folk klankar ner på folk som har plattnosade hundar, äger ju själv e fralla. 
Men bara för att han är "plattnosad" då är det inte synd om min hund, min hund kan andas, min hund har gått igenom besiktning TVÅ gånger utan anmärkningar. 
Han har fina luftvägar som inte är för små, han har ganska så mycket nos för att vara plattnosad ras. Han orkar leka, springa och gå minst lika mycket som te.x en boxer utan att flämta efter luft. Han klarar av att gå ca 5 km utan att bli trött. Varför är det då synd om en frisk hund?
 
Nu förtiden så är det inte ofta veterinärer godkänner en mops/fralla om dom har för platt annsikte eller kan knappt andas, dvs andas med öppen mun hela tiden eller snarkar när den andas. Varför dom inte sätter godkänt är för att man inte ska fortsätta avlafram dessa EXTREMA plattnosade hundar. 
 
Har hunden absolut ingen nos, ja då är det synd om djuret men har den fortfarande nos och kan andas utan problem, varför hoppa på en människa och säga att man är djurplågare? Den som köper ett djur som inte är godkänd i sin andning och i sina luftvägar och man märker hur mycket hunden anstränger sig för att andas, ja då är man en elak människa. 
 
Ni människor där ute som säger att man ska sluta avla på dessa stackars raser, läs på lite ok? Det finns bra och dåliga uppfödare, det gäller alla raser. Det finns de uppfödare som föder upp hundar utan nos och de finns dom som föder upp plattsnosade hundar med nos och annsikte.
Men det extrema hundarna är på väg att försvinna för att veterinärer som sagt slutar godkänna de hundar för avling. 
 
Jag har själv aldrig råkat ut för elak påhopp men har läst kommentarer där andra har blivit det. 
 
Bara för att hunden ör plattnosad så är det inte synd om den, så länge den andas utan att anstränga sig dvs precis som vilken annan hund som helst.
Som jag säger till alla andra, har man inget snällt att säga säg ingenting alls. Alla har ett eget val här i livet, tycker du synd om ett djur ja vet du vad? Då köper du inte den rasen, men ge f*n i att hoppa på och trycka ner andra ok? Och läs på innan ni hoppar på!
 
 

Tagga livet och drömmar!

Igår så diskuterade jag framtida planer med min bror. Jag är så taggad på 2016, en chans att få en av mina drömmar i uppfyllelse! 
Vet inte hur mycket jag egentligen borde berätta fören allt är klart men jag lovar att berätta för er när allt är klart.
Gud jag är så glad och jag hoppas verkligen att 2016 blir mitt år!...
 
 

Skyll inte på rasen, Skyll på ägaren

När ska mänskligheten sluta att skylla på att det är rasen  en hund som är farlig? Nu pratar jag så klart om pitbull/amstaff. 
Till grunden så är de avlade för just kamp JA, men dom blir inte aggressiva av sig själva. Vilka är det som gör dom aggressiva? Jo vi människor. 
 
Människor tycker att denna ras är den farligaste rasen som finns, den aggressivaste och inte alls familjevänlig. Men vet ni vad? En goldenretriver kan vara minsst lika aggresiv som en bittbull. Man ska aldrig skylla på att hunden är elak/aggresiv på grund av den ras. Skyll människan som äger och uppfostrar hunden. Blir så less på okunniga människor som säger "herregud hur kan man ha en bittbull när man har barn, dom är ju jätte aggressiva". Nej bara nej det är inte hunden!!!! 
 
Läs på  och sluta döm boken av dess omslag. Skulle människor sluta köpa och använda pittbuöls till kamphundar så skulle det här hemska ryktet försvinna..
 
 

Mobbning...

Föreställ dig hur det skulle vara för en person att varje dag vakna i sin säng och känna sig misslyckad, oviktig, oönskad. Föreställ dig hur det skulle vara för en person att varje dag känna en obehaglig klump i magen som bara växer sig större och större. Föreställ dig hur det skulle vara för en person att känna rädsla för att prata, rädsla för att skratta, rädsla för att vara bland andra människor, ja rädsla, för att vara sig själv. Föreställ dig hur det skulle vara, om denna person var du. 
 
De jag nyss nämnde är något som kallas för mobbning, något jag har vart med hon. När jag var yngre, när jag var äldre och även nu. 
 
Jag skulle vilja att du frågar dig själv, om du någonsin har bevittnat mobbning eller kränkning, men vart rädd för att säga ifrån eller lämna, om du någonsin varit medskyldig till eller kanske varit utsatt för mobbning eller trakasserier? 
 
Mobbning förekommer i många olika beteenden och sammanhang, både fysiskt och psykiskt. Men den största mobbningen som förekommer nu det är på internet. Sen instagram osv blev stort så har mobbningen blivit större och värre.

 Det är svårt att försöka sätta sig in i hur en människa tänker och om han eller hon har något syfte med att mobba, trakassera och kränka andra människor. Är det för att det är roligt att se tårar falla ner för andra människors kinder? Eller för att det ger stor tillfredsställelse att se en annan människa tappa fotfästet och falla? Eller kanske för att det gör personen starkare genom att göra en annan människa så mycket svagare? Dessa frågor har jag ställt mig själv i så många år, speciellt de åren jag blev mobbad som lite. 

 

 Youtube är en social medie som har blivit stort och populärt snabbt. Jag tittar dagligen på olika youtubers men när jag läser allt hat dom får blir jag mörkrädd. Många har youtube som jobb, och alla med en stor kanal får dagligen stå ut med hat och grov mobbning. Det kan vara allt från 9 åriga barn till 30 åriga vuxna människor som sitter och mobbar unga tjejer och killar på internet. Dom som jobbar med youtube gör det dom älskar men måste ändå stu ut med så mycket hat, tänk om det såg lika dant ut på en vanlig arbetsplats. Det hade inte accepterats, ingen hade accepterat att någon satt och sade fula ord till sin arbetskampart. Varför ska då dessa människor få stå ut med hat? För att det är lätt att vara elak bakom en skärm? Min största dröm här i livet är att starta en egen youtube kanal men vet ni? Jag är för rädd, för jag vet att det kommer komma många elak ord från folk i min omgivning, av folk jag känner. 

 

 Visst låter det obehagligt? Mobbning. Kränkning. Trakasserier. Det är hårda ord att säga, jobbiga ord att uttala och hemska att höra, eller hur? Frågan som vi då ska ställa oss är, hur de känns att uppleva? Det känns hemskt vill jag lova! Någon som aldrig har blivit utsatt kommer aldrig förstå kännslan, den kommer aldrig förstå kampen om att orka ta sig upp från sängen och gå till skolan. Jag har vart där, jag hade inga vänner och har knappt vänner nu heller.

 

Jag är snart 20 år och har endast 1 vän, bsolut är det bättre än ingenting! Resten av de vänner jag har kan jag knappt kalla vänner för det är alltid bara jag som får höra av mig. Varför inte bara sluta höra av mig då? Jo för jag har svårt att slappa folk som har stått mig sjukt nära i mitt hjärta. Den som inte har uppleft hur det är att vara den ända som måste höra av sig till folk förstår inte, flrmodligen tycker det är sjukt töntigt att vara ledsen över en sådan grej. Men man känner sig oönskad när ens vänner aldrig hör av sig.

 

 Jag ber nu dig som läser det här, att öppna ögonen och våga se. Våga se det så uppenbara som sker i denna stund, just nu, mitt ibland oss. Våga se de människor som gömmer sig i skuggorna och som i sin stilla tystnad, skriker på hjälp. Våga vara den som tar första steget mot en förändring. Våga vara den som säger ifrån. Våga vara den som kämpar mot mobbning, trakasserier och kränkningar en gång för alla. För någon dag ska denna virdiga sak så kallat mobbning ta slut!
 
Jag har valt vem jag vill och tänker vara. Nu har du ett val. 

 

Vila i fred..

Idag har en ny stjärna tänds. Min fyrbenta bästavän, min prinsessa har somnat in.. Jag kan inte och vill inte förstå att hon har lämnat oss efter 11 år.
Nu slipper hon ha ont i alla fall..
Matte älskar dig föralltid, sov gott min prinsessa...♡
20/6-2004-16/11-2015
Ingen kommer någonsin kunna ersätta din plats, tack för 11 underbara år.
 

Vänskap osv

Det här med vänskap är väldigt viktigt för mig. Är du min vän så har du två alternativ, antingen så stannar du i mitt liv eller så finns du inte i mitt liv. Man kan inte komma och gå som man vill i mitt liv och det är det jag börjar tröttna på att vissa gör. 
Jag har märkt av det väldigt mycket just nu, så fort någon hittar någon eller några andra att umgås med så duger inte jag längre. Innan så dög jag för då fanns bara jag och väl när de andra inte kan umgås så duger jag. 
Det sårar mig så sjukt mycket att en nära vän håller på så för mig är det inte acceptabelt. Nej man behöver inte ses eller prata varje dag absolut inte. Men när man slutar höra av sig och ignorerar sms så börjar det gå över min gräns. Det som pågår just nu sårar mig och gör mig riktigt arg, men sen i slutändan kommer det ändå sluta med att jag fölrlåter personen även fast den inte förtjänar det.
En kill kompis till mig sa, de som man tror är ens bästavän är oftast dom som hugger en i ryggen. Så var försiktiga med vilka du kallar för din bästavän.
 


Det här med vänner

Jag har tänkt mycket på det här med vänner. Vem kan man lita på och vem kan man inte lita på? 
 
Ju äldre jag blir desto färre människor litar jag på och säger upp kontakten med många. Det är många gånger man undrar vem ens äkta vänner verkligen är, vem av alla vänner snackar inte om en bakom ryggen, vem är verkligen äkta? 
 
Om jag ska vara ärlig så har jag börjat tvivla på många av mina vänner och har börjat backa undan en del, jag är väldigt försiktig nu för tiden om vem jag berättar vissa saker till. Jag har många nära vänner, men jag har väldigt få äkta vänner jag verkligen litar på till 100 %. 
 
En äkta vän jag har det är Josse, hon är någon jag verkligen litar på mer än allt och hon vet verkligen mina djupaste hemligheter. Vi blev väldigt nära och tighta under sommaren och jag kan nu inte tänka mig ett liv utan henne. Hon är en vän som skulle komma om jag ringde klockan 3 på natten, hon är en vän som skrattar med dig, gråter med dig, hatar med dig, ja allt. Mathilda är även en sån vän, men Josse har jag kommit så nära på så kort tid, vi har bara känt varandra i 1,5 år, och skulle verkligen komma till mig mitt i natten om det verkligen skulle behövas även fast det var snöstorm.
 
Har ni någon vän som backar upp en i alla lägen? Det är ganska underbart att ha en sådan vän för då vet man att man faktiskt aldrig är ensam.
 
 VÄLDIGT dålig kvalité men jag hittade inte orginal bilden på min mac...
Men det här är min partner in crime!♥

Personligt

Vet ni vad jag har lust att göra? Jag vill bara bygga en koja, med massa kuddar, täcken, ljusslingor och en bra film med den jag älskar mest, min prins. Sen bara liggar där och glömma allt en stund. Bara koppla bort allt som har med livet, skolan, framtiden osv att göra. Jag bara känner att det är för mycket i livet behöver lixom tagga ner på något vis och det här skulle vart perfekt. 
Det är för mycket nu, ni vet den känslan man har då man bara vill ge upp men ändå inte, men du har ingen ork till att kämpa. Så känner jag just nu för jag har så mycket panik och ångest över min framtid. Kan börja gråta från ingenstans när jag tänker på mitt liv efter studenten som är om 5 månader..
 
Väldigt personligt inlägg blev det, det var länge sen jag var så här personlig i bloggen och brukar hålla sånt här utanför min blogg nu förtiden men behövde få skriva av mig lite.
 
 

Som bortblåst...

I flera års tid så har min största dröm vart att bli fotograf. Jag tjata på pappa om att få en systemkamera men fick ingen. Men sen på min födelsedag tror jag fyllde 14 så låg den där kameran inslagen. Från den dagen så fotade jag varje dag för att bli bättre och bättre. Mitt intresse för foto blev större, och när jag skulle välja gymnasium så såg jag att man kunde välja estet media och tänkte, shit det där passar mig skit bra. 
 
Började på Carlforsska var as pepp på att få lära mig allt om foto. Nu tre år senare sitter jag här i den här piss skolan och ångrar mitt valt groft.
Mitt foto intresse är som bortblåst och jag fotar aldrig längre, kameran bara ligger där och dammar. Min dröm om att bli fotograf finns inte kvar.
Vet ni varför? Jo för att jag har inte lärt mig någonting inom foto på tre år här på Carlforsska, mina foto lärare har sänkt mitt självförtroende ner till botten när de gäller att fota. Aldrig fått bra kritik från mina lärare och kritik är absolut bra att få för det är så man utvecklas, MEN det har aldrig vart bra kritik eller något beröm för arbetet man har gjort. 
 
Skulle jag aldrig har börjat här så skulle mitt intresse finnas kvar även min dröm, men inget av det finns kvar längre. Funderar till och med på att sälja mig kamera för den ligger ändå bara där. 
Så tack Carlforsska för så dåliga lärare, trodde lärare skulle lära ut inom sitt ämne. 
 
Några foton jag har tagit dom senate åren, sista bilden är min senaste bild som jag är väldigt nöjd över! Den hängde även på en utställning som var nu i veckan.
 
 

26 augusti

 Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget.
Jag är på botten, jag är helt förstörd.
Jag är så sjukt ledsen och sårad, men jag kan fortfarande skratta.
I ena sekunden skrattar jag och är glad och efter någon timme kan jag sitta och gråta, jag gråter medans jag skriver det här.
Jag känner en stor saknad, jag bara går och hoppas på ett mirakel.
Jag förstår ingenting, vad gick snett? Absolut ingenting, det är de som är problemet och de är det som gör mig så förvirrad.
Vill bara göra dig lycklig, jag vill vara den som gör dig lycklig, vill ju leva med dig tills vi blir 80.
Men tyvärr kan jag inte styra, det ända jag får göra är att hoppas och vänta på ett mirakel.
Bara du kunde ge mig en chans.
Spanien... 
Spola tillbaka tiden.

Avundsjuka finns det gott om...

Jag är så trött på avundsjuka som det finns gott om här på internet, speciellt bland oss tjejer.
Vi tjejer måste säga något kränkande till någon annan bara för att höja ens egna självkänsla osv. 
Jag skulle aldrig sätta mig och skriva något elakt till någon annan tjej eller kille, jag är bara glad för folks skull om dom lyckas med något riktigt bra i sitt liv och tycker alla ska vara glada för andras skull!
 
Läser en tjejs blogg tänker inte länka eller nämna namn för så lågt sjunker inte jag.
Men hon dissade Top Modell Sverige och jag höll med om allt hon skrev osv, men sen kom en mening som gjorde mig förbannad helt ärligt. Så här skrev hon "Men när dem tar in 2 fjortis bloggare och dem ska lära sig fota."
Hon pratar alltså om Nicole som har en modeblogg och är endast 17 år (ett år yngre än mig) och har lyckats sjukt bra med sin blogg och som modell osv i sån tidig ålder.   
Hennes blogg har kvalité och tjejer har stil, klass och kvalité så det handlar bara om avundsjuka när hon skriver att hon är en så kallad fjortis och får vara med i tv och har storblogg och har lyckats i livet med det hon vill.
Skulle man jämföra dessa två tjejer så har Nicole lite mer stil och klass än vad hon som skrev så här om henne har, och Nicole har 1000 gånger bättre kvlité på sin blogg (säger inte att hon andra har en dålig blogg för då skulle jag inte läsa den) det handlar bara om avundsjuka, svårt att få fram vad jag menar men hoppas ni förstår.
 
Vad glada för andras skull i stället! Livet blir så mycket roligare då, och tycker man någon är en fjortis ful och vad nu kan tycka så behöver man inte säga det eller skriva ut det någonstans utan håll det för er själva det gör jag!
Och nu var det här inte värsta grejen men ni kanske förstår principen och vad jag vill få fram.
 
Trött på skitsnack, så sluta snacka skit! 
 
 

Min dyrbara skatt

 
Han är världens bästa! 
Tänk att jag har vart kär i den här killen ända sen 2011, och snart har vi vart tillsammans i 1 år och 10 månader! 
Skulle blivit 3 år i november om det inte hade tagit slut, men jag slutade ändå inte att älska honom för det är han jag vill leva med tills jag dör. 
Jag är fortfarande så där töntigt kär i honom som jag var för 3 år sedan, ni vet när man får ett sms och bara hoppas på att det är killen man är kär i som har skrivit och är det han så sitter man med det där fåniga leendet. Så är jag fortfarande efter 3 år!! Är det han som skriver blir jag helt varm i kroppen och sitter bara och ler.
Han behandlar mig som en prinsessa och jag kan inte förklara min kärlek till honom, så länge jag har honom så har jag allt!

Vidrigt.

Vet ni, här kommer det ett ganska så argt inlägg och långt läs om ni orkar, orkar ni inte nä blädra vidare då.
 
Jag är så jävla trött på alla bilder statusar osv som kommer upp på facebook om hur tjejer ska se ut för att bli omtyckt osv osv.
Tjejer ska ha tuttar som är större än deras egna kropp en röv som är större än jordklotet. Har inte en tjej det, jo då duger inte hon för killarna (drar inte alla killar över samma kam nu).
Men det kommer upp naken bilder/ halvnakna bilder på tjejer där det står så här ska du se ut så här ska du vara.
Är det någon tjej som lägger ut en bild och hon har små tuttar ja då ska det komma en idiotisk kille och skriva något elak om det, att den tjejen inte har några tuttar hit och dit. Jag blir så lack på det och jag hatar att vara inne på facebook på grund av det för de är det ända som ploppar upp på min facebook.
Jag har alltid hatat min kropp SPECIELLT mina tuttar, men tack och lov så har jag en kille som älskar dom.
Men jag kan ändå inte låta bli att ibland tänka man kanske måste ha så där stora tuttar för att vara snygg, man kanske måste ha sån där röv för att vara snygg. 
För killar vill ju inte ha en tjej som har små tuttar, killar går ju inte igång på det utan dom måste ha såna tjejer som dom sitter och runkar till. 
Blir så sjukt less på allt det här. 
Blir även less på att se tjejer som har sån låg självrespekt som lägger ut bilder på sig själva utan kläder bara för att få "likes" eller vad fan vett jag vad dom är ute efter, men det är så respektlöst mot sig själv och vidrigt.
 
Sociala medier gör så att många tjejer (jag är en av dom) tappar sitt självförtroende.
Jag älskade att ta bilder på mig själv förut men jag gör knappt det längre på grund av att "jag ser inte ut som modeller/porrskådisar gör". Jag ska säga er killar en sak att dom brudarna, det är bara fantasi eller en jävla massa operationer. Sen finns det många som har naturligt stor bröst, kul för dom dom ser säkert jätte bra ut i bikini. Sen har vi mig, jag skäms fortfarande över att visa min kropp för min pojkvän just av dom här anledningarna. Även fast han säger att jag har fin kropp osv så skäms jag.
Jag blir äcklad och så arg på killar som letar efter tjejer som har en perfekt kropp och inte tjejer med perfekt personlighet.
Jag hade bara tur som hittade min dröm prins som accepterar mig för den jag är och för hur jag ser ut. 
Och det sista jag vill säga är att jag kämpar vidare med mitt självförtroende och det blir starkare för varje dag som går, och jag tycker att alla tjejer som har blivit utsatta för kränkande kommentarer som gäller ens kropp ska stå upp för den man är, för vet ni? Vi kvinnor har tuttar för att kunna ge våra nyfödda barn mat inte för att killar ska sitta och kritisera dom och runka till dom.
Tack för mig!

Bara lite tankar så där.

Jag mår så himla dåligt idag, jag vet inte varför.
Jag har brytit ihop flera gånger under dagen idag.
Haft dunder migrän, illamående och svimfärdig, så jäkla tråkigt för kunde bara åka 3 åk idag.
Det är synd för i morgon är det sista dagen jag får åka på min bräda, på söndag bär det hemmåt.
Fast det är ganska skönt det, för jag saknar ju min man så otroligt mycket.
Jag pratade med honom i telefon idag, fast i kanske bara 5 minuter för de var så dålig teckning. 
Det var lite synd, men bättre än inget och oj vad jag har saknat att få höra hans röst, få höra honom säga jag älskar dig. 
Inget gör mig lyckligare än min man, min man som jag har vart kär i sen 2011 tänk hur länge det är.
Jag har saknat att umgås med min mamma, och nu har jag gjort det i en veckas tid men nu vill jag helt ärligt talat hem, hem till min man.
Men i morgon ska jag först åka och åka tills mina ben trillar av, tack mamma för att jag fick följa med hit.
 
Dimman täcker ända upp till toppen av berget.
Utsikt från våran balkong, man ser ingenting och så här dimmigt har det vart hela veckan, ganska så mysigt men läskigt att åka när man inte ser nått.

Mobbning

Mobbning är så jävla vidrigt, att folk är så himla tuffa och coola bakom sina skärmar sitter där och kastar ur sig saker.
Vi gör ett arbete i skolan om lite olika saker jag och Mathilda valde mobbning. Mobbningen blir bara värre och värre för folk vågar säga vad som helst bakom sin datorskärm. Dom som gör det måste ha riktigt dåligt självförtroende eftersom dom måste sitta och skriva vidriga saker till någon, undra hur mobbare mår när dens "offer" inte orkar mer och går så långt att den kanske begår självmord? 
Mobbning är rent ut sagt VIDRIGT!!

#Love

Bara gamla bilder, tror alla är nästan två år gamla. 
Så mycket kärlek det är i dessa bilder inte ens hälften av alla bilder jag har på oss två. 
8 månader idag, 18 månader om vi slår ihop dom 10 månaderna från förr. 
Kan inte förklara min kärlek till denna killen, jag har nog aldrig vart lyckligare! 
Tack för att jag får dela mitt liv tillsammans med dig, jag älskar dig tills mitt hjärta slutar slå♥

Tidigare inlägg
RSS 2.0